Sevärdheter 2017-11-08T18:30:02+00:00
Sevärdheter > Allmänhet > Sevärdheter

På Orsa Besparingsskog finns många platser som är väl värda ett besök, både vad gäller fin naturupplevelser och kulturhistoriskt intressanta platser.

Abborsjöknoppen > Allmänhet > Sevärdheter > Abborsjöknoppen

Abborrsjöknoppen fick sin första permanenta bosättning när Per Jonsson Kasakka med familj flyttade dit omkring 1798. Befolkning ökade sedan stadigt fram till 1870 då byn beboddes av 48 personer. Fram till skekelskiftet 1900 halverades befolkningen, inte minst genom emigration till Amerika, för att sedan vara konstant under 25 år innan nästa nedgång följde. Mellan åren 1968 och 1987 var byn helt övergiven innan en återinflyttning skedde 1988.

För Abborrsjöknoppen innebar storskiftet att byns fler än 100 åkerlappar omfördelades till tre större jordbruksfastigheter. Av storskifteskartan framgår tydligt tidens jordhunger och där odlingsrösen ännu idag bär vittnesbörd.

Abborrsjöknoppen är vackert belägen med utsikt över Skogssjön.

Finnberget > Allmänhet > Sevärdheter > Finnberget

Finnberget ligger i landskapet Dalarna, men tillhör Gävleborgs län sedan 1865, då Hamra Kapellag överfördes till Loos socken. Finnberget fick fast bosättning så sent som på 1820-talet genom  utflyttning från Myggsjö. Därefter följde en mer än 100-årig period med växlande familjer som sökte finna en bättre framtid här. Livet var inte lätt. Många tragiska händelser finns dokumenterade.

Finnberget hade troligen sin bästa tid 1840 – 1868 då flera stora timmerhus uppfördes, bl.a. en ladugård med plats för 14 kor. Det finns dokumenterat av författaren och storjägaren Gustaf Schröder, som år 1863 för första gången besökte Finnberget, under sitt uppdrag att utforska om Ore älv kunde göras användbar som flottled. År 1868 köpte Schröder Finnberget och ägde det under storskiftet. Finnberget blev en arrendegård och den siste arrendatorn lämnade Finnberget 1931 och  kvarvarande hus revs på 1940-talet.

På kullen ovanför täkten anlades på 1860-talet en kyrkogård. Den första som begravdes där var en flicka på nio år. Hon dog 1864. Några år senare emigrerade föräldrarna och syskonen till Amerika. Ett tiotal personer har fått sitt vilorum på den lilla kyrkogården. Kyrkogården är belägen 638 m.ö.h. och är troligen Sveriges högst belägna gravplats.

Runt midsommar är det en härlig blomsterprakt på täkten. En raststuga finns uppförd efter modell från den  första stugan som uppfördes på Finnberget. Stugan är alltid öppen för besökare.

Stallmyrkojan > Allmänhet > Sevärdheter > Stallmyrkojan

Stallsmyrkojan tillsammans med Lustigkulle är två eldpallkojor från storavverkningarnas dagar 1895 – 1905, som har bevarats av Orsa Besparingsskog. Nästa generation kojor kom 1924. Fem eldpallkojor finns bevarande från denna epok, Nurmikko, Keskojan, Holtmyren, Holmberget och Gällsjödammen. Den senare har flyttats till Noppikoski.

När storavverkningar började 1896 fanns det varken vägar eller bostäder på skogen. En första åtgärd för de horder av skogsarbetare som kom hit, främst  från Värmland och Hälsingland, var att bygga skydd för hästar och manskap innan arbetet kunde påbörjas. De första kojorna var säkert av mycket enkelt slag.

Storavverkningarna pågick i tio år, från 1896 till 1905. Störst aktivitet var det vintern 1890/91 då  jägmästare Gyllenhammar uppskattade att det samtidigt fanns 6-8000 tusen skogsarbetare och 2000 hästar på Orsa Besparingsskog. För att härbärgera alla dessa krävdes flera hundra stall och kojor. Rester av ett par hundra kojplatser har registrerats.

Näckådalens vattensåg > Allmänhet > Sevärdheter > Näckådalens vattensåg

Näckådalens vattensåg vid Djupsjöbäcken uppfördes av Näckådalens byamän 1857/58. Redan tidigare hade det funnits tre skvaltkvarnar på samma plats, varav två fortfarande är fullt funktionsdugliga. Nedom sågen finns en mjölnarstuga för övernattning. Storskifteskartorna från andra hälften av 1800-talet redovisar allt som allt 20 sågplatser inom Orsa socken.

Sågen är ett tekniskt mästerverk med dubbla vattenhjul. Det större vattenhjulet matar stocken i båda riktningarna, medan det mindre hjulet driver sågbladet i en upp- och nedgående rörelse. Själva sågningen sker helautomatiskt och det enda som hörs genom vattenbruset är ett svagt susande ljud när sågbladet äter sig in i stocken. Sågen och kvarnarna har restaurerats av Orsa Besparingsskog, dels 1955 och dels i början av 1990-talet till sin ursprungliga funktion.

Varje sommar inbjuds allmänheten till sågdag i Näckådalen, då både sågen och en skvaltkvarn förevisas.

Prästvägarna > Allmänhet > Sevärdheter > Prästvägarna

Prästvägarna tillkom på Orsa Finnmark när man fick fast bosättning under 1600-talet genom finsk invandring via Hälsingland. Den första byn anlades i Björkberg år 1618 och bosättningarna spreds sig därefter väster ut. Vid denna tidpunkt hörde hela finnmarken till Orsa. Närmsta kyrka med vigd jord fanns i Orsa, ditt alla döda skulle transporteras företrädesvis på vinterföre. Tillfälliga gravar fick därför göras under sommarhalvåret. På bl.a. öar i Storhamrasjön finns så kallade likholmar, där man anlade en tillfällig grav innan transport kunde ske ner till Orsa.

Varje år genomförde prästerna i Orsa ett eller flera besök på finnmarken för att hålla husförhör, föra böcker över befolkningen m.m. Avstånden var stora och det fanns inga vägar. Ett nät av ridvägar och vandringsleder växte fram. Ett västligt och ett östligt stråk kan urskiljas, de s.k. prästvägarna. Den sammanlagda längden är ca 25 mil. Stigarna har iordningställts som vandringsleder och är uppmålade. På fiskekartan finns prästvägarna inlagda med grön färg.

Vadmalsstamp > Allmänhet > Sevärdheter > Vadmalsstamp

Vadmalsstampen vid Råbergskvarn byggdes på 1860-talet av bröderna Elias och Gustaf Eliasson från Östra Råberget. Stampen är belägen vid Sandsjöån 3 km NO om Östra Råberget, där den gamla fiskvägen från Råberget till Rensjön korsar ån. Ett par hundra meter nedströms stampen ligger en skvaltkvarn, även den är i fullt brukbart skick.

Det vanligaste tyget till kläder var i äldre tider vadmal, som vävdes i hemmen. För att göra tyget tätare och smidigare skulle håren i tyget filtas ihop genom valkning. Detta kunde ske för hand på en s.k. valkflade eller trampning i ett kar. Effektivast var dock ett stampverk drivna av vattenkraft. Både vadmalsstampen och skvaltkvarnen har restaurerats till ursprungligt skick av Orsa Besparingsskog. Varje sommar körs stampen och kvarnen och då är allmänheten välkomna att se ett gammalt hantverk i autentisk miljö.

Värmderåsen > Allmänhet > Sevärdheter > Värmderåsen

Värmderåsen är ett ca 40 ha stort område öster om Värmderåssjön som innehåller ett par hundra tallar i åldersintervallet 300-500 år. Av många anses det vara ett av Dalarnas förnämsta område med gammal tallskog. I en av tallarna har man funnit brandljud från elva olika bränder. Området har sedan länge varit undantaget från aktivt skogsbruk.

Varför tallarna sparats och finns kvar råder det delade meningar om. En version är att området sparades vid storavverkningarna för att träden skulle användas till mastvirke för båtar. En annan version är att träden skulle användas till bjälkar vid reparation av Orsa kyrka. Hela centrala Orsa eldhärjades i en förödande brand år 1901. En av de få byggnader som klarade sig var kyrkan. Man fick då säkert annat att tänka på än att rusta kyrkan.

Under perioden 1886-1905 skedde dimensionsavverkningar på Besparingsskogen. Alla träd med en diameter över 14 tum på höjden 5 fot försåldes blockvis på skogsauktioner i Falun.

Fiskecampen vid Tallsjön > Allmänhet > Sevärdheter > Fiskecampen vid Tallsjön

Fiskecampen vid Tallsjön har iordningsställts främst för att ge rörelsehindrade möjlighet till fiske. Där finns en 80 meter lång brygga anpassad för rullstolsburna och en handikappanpassad toalett.

Orsa Besparingsskogs fiskevårdsområde bildades 1992 och registrerades i Gävleborgs län eftersom huvuddelen av fiskevårdsområdet ligger inom detta län. Den östra delen av Besparingsskogen, de vatten som avbördas till Voxnan, ingick sedan tidigare i Los-Hamra fvo.
En av de första åtgärderna efter bildandet var att ta fram en fiskeplan för området. Med stor hjälp från Ljusdals kommun och länsstyrelsen i Gävle blev planen klar 1993. Förutom en mängd förslag med biotopåtgärder i åar och sjöar lades förslag om att inrätta ett handikappanpassat fiske.

Med stöd av medel från Vässinkoski och Noppikoski regleringsfond blev det möjligt att bygga den 80 meter långa bryggan plus toalett, vindskydd och takförsedd grillplats.

Pilkalampinoppi > Allmänhet > Sevärdheter > Pilkalampinoppi

Brandbevakningstornet uppfördes år 1889, året efter den stora branden vid Nordkap som ödelade ett skogsområde på 1900 ha. Att branden fick en så stor omfattning berodde dels på bristen på lättframkomliga vägar och dels det faktum att större delen av Orsa Besparingsskog ligger inom Hamra kapellag, dvs inom en annan socken och i Gävleborgs län. Länsman i Orsa ville inte beordra ut folk till brandsläckning då branden inte låg inom hans tjänstgöringsområde, utan det var en uppgift för länsman i Los.

Efter branden fattade Jordägarna i Orsa ett snabbt beslut om att man måste inrätta en effektiv brandbevakning över sitt stora skogsinnehav. Redan år 1889 uppfördes brandbevakningstorn på Pilkalampinoppi, vid Knoppen, vid Kvarnberg och i kyrktornet i Hamra. Samtidigt byggdes en primitiv enkeltrådig telefonlinje från Orsa över Fredshammar – Rosentorp upp till Hamra och som passerade alla brandbevakningstornen på vägen till Hamra.

Från 1890 bemannades dessa brandtorn sommartid. I Hamra kyrktorn och på Pilkalampinoppi satte man upp kartor med graderade skivor för att genom syftningar från två håll kunna fastställa brandhärdar och snabbt kunna sätta in brandbekämpning. Brandtornet på Pilkalampinoppi var Sveriges första brandtorn och var bemannat varje sommar ända fram tills brandflyget tog över i början på 1950-talet.

Orsa Besparingsskog
Orsa Besparingsskog
Öppettider